De flesta som går till jobbet varje dag tänker nog inte på kollektivavtalet. Det är bara något som finns där, en osynlig överenskommelse mellan fack och arbetsgivare som reglerar löner, arbetstider och villkor. Man märker det inte när det fungerar, men frånvaron av det märks desto mer. För den som jobbar på en arbetsplats utan kollektivavtal är verkligheten en annan.
Kollektivavtalet är grunden i den svenska modellen. Det är inte lagar som styr de flesta anställningsvillkor, utan avtal som förhandlats fram mellan parterna på arbetsmarknaden. Det ger flexibilitet, anpassning till branschens förutsättningar, och en stabilitet som lagar aldrig riktigt kan uppnå. Men det förutsätter att arbetsgivaren faktiskt är bunden av ett sådant avtal.
På en arbetsplats med kollektivavtal vet du att lönen inte kan vara hur låg som helst. Det finns lägstanivåer, garanterade höjningar, tydliga regler för övertidsersättning och ob-tillägg. Du vet att arbetstiden är reglerad, att dygns- och veckovila ska respekteras, att semester och föräldraledighet hanteras enligt överenskommelse. Det är en trygghet som många tar för given, tills den inte finns där.
Utan kollektivavtal och facket ST är allt annorlunda. Då är det upp till varje enskild anställd att förhandla sin lön, sina villkor, sina förmåner. Det låter fint i teorin, men i praktiken innebär det att den som är ung, osäker eller nyanställd ofta hamnar på efterkälken. Arbetsgivaren har alla kort på hand, och den enskilde har lite att sätta emot.
Semester är ett bra exempel. Lagen ger rätt till 25 dagar, men utan kollektivavtal är det precis det du får. Inga extra dagar, ingen växling av semesterdagstillägg, inga förmåner. Med kollektivavtal kan du ofta få fler dagar, bättre villkor, möjlighet att påverka. Skillnaden märks först när du jämför med någon som inte har samma skydd.
Sjuklön är ett annat område. Lagen ger rätt till sjuklön från arbetsgivaren under de första två veckorna, men därefter är det försäkringskassan som gäller. Med kollektivavtal kan det finnas kompletterande ersättningar som fyller upp till högre nivåer, eller som förlänger tiden med arbetsgivarens ansvar. För den som blir långvarigt sjuk kan det vara avgörande.
Tjänstepensionen är kanske den största skillnaden. Utan kollektivavtal är det upp till dig själv att spara till pensionen, och de flesta gör det inte i tillräcklig utsträckning. Med kollektivavtal sätter arbetsgivaren av pengar varje månad, ofta motsvarande 4,5 procent av lönen eller mer. Det är pengar du aldrig ser, men som gör enorm skillnad när du går i pension.
Försäkringar är en annan dold förmån. De flesta kollektivavtal innehåller gruppförsäkringar som ger skydd vid olycka, sjukdom eller dödsfall. Det kan handla om livförsäkring, sjukförsäkring, efterlevandeskydd. Saker som är svåra att tänka på när man är ung och frisk, men som blir livsviktiga den dag olyckan är framme.
Arbetstidsreglering är kanske den mest påtagliga skillnaden i vardagen. Utan kollektivavtal kan arbetsgivaren i princip bestämma hur schemat ska se ut, när du ska jobba, hur långa passen ska vara. Med kollektivavtal finns gränser, ramar, möjlighet till inflytande. Det är skillnaden mellan att styras och att vara delaktig.
Löneutvecklingen påverkas också. Utan kollektivavtal är det upp till dig själv att begära löneökning, att argumentera för din sak, att hota med att sluta om du inte får som du vill. Med kollektivavtal finns årliga förhandlingar, branschstandarder, jämförbara nivåer. Du behöver inte slåss för din lön varje gång.
Ändå finns det arbetsgivare som väljer bort kollektivavtal. Ofta handlar det om att spara pengar, att ha friare händer, att slippa facklig insyn. För dem är avtalet en kostnad, en begränsning, ett hinder. För de anställda är frånvaron av avtal en risk, en osäkerhet, en sårbarhet.
Den som söker nytt jobb gör klokt i att fråga om kollektivavtal finns. Det är inte alltid avgörande, men det säger mycket om arbetsgivarens syn på personal, på villkor, på långsiktighet. En arbetsgivare som tecknat kollektivavtal visar att man accepterar spelreglerna, att man är beredd att dela ansvaret, att man ser personalen som en tillgång.
Kollektivavtalet syns inte, det märks inte i vardagen. Men det finns där, som en osynlig trygghet, en grund att stå på. Den dagen något händer, den dagen du behöver skyddet, då är du glad att det finns. För då är du inte ensam.